onedaymore

Min familj är tydligen desperat efter en önskelista. Jag kommer inte på någonting. Alle säger att jag ska passa på att önska mig saker som jag själv inte vill lägga pengar på. Som toalettpapper då eller? Jag tror jag funderar vidare, känns ju inte som en jätterolig sak att få.

Simon och jag tittar på The Orphanage och preciiiis när det börjar bli sjukt obehagligt ska han iväg och vara skjuts, och jag får inte följa med!? Inte ok.

Om någon funderar på att bjuda mig på mat/lunch/frukost/brunch/middag/mellanmål/fika/snacks kan det med fördel göras idag, imorgon eller i övermorgon utan problem.

Den där känslan man får i magen när man är jättenervös men samtidigt ser fram emot någonting, det där pirret. Fjärilarna. Känslan i magen när någonting är spännande och fantastiskt och hela världen är luddig och kanterna inte är så vassa. Den känslan i magen har jag nu. Men varför? Kan man få någon sjukdom som rubbar hela känslosystemet? Kan överflöd av känslor åt ena hållet trilla över så att det blir motsatt effekt? Kan Tom Scavo rädda mig från sinnesdöden? Kan whisky bota? Värt att testa.

Gick ju locka håret med den engelska plattångsgiraffen också. Man får inte vara dum.

Hemma hos Alle. Bakar en kladdkaka och väntar på att hon ska komma hem från jobbet. Sen ska vi packa, käka och längta ikapp till imorgon.

Idag har Tora äntligen kläckt sin lille kille. Kolla in!!! ♥

På fredagar måste man inte plugga. Klockan är två och jag och Sus har delat på en flaska vin. Har tentasympatifirat så att säga. Men det finns mycket att fira för tillfället, och fira måste man göra när tiderna är tuffa. Mer firande blir det senare idag, av andra slag. Ska ner och möta Alle vid systemet om en halvtimma..

Livet går ganska snabbt nu. Som ett såntdär japanskt supertåg som aldrig stannar. Som en fluga som inte vill bli dödad. Som en jagad flock zebror. Som ett hungigt lejon. Som Lewis Hamilton. Som tiden på campus och i längan. Jag vill inte påstå att jag har ångest, men det handlar om sju månader. Sju månader, sju månader, sjumånadersjumånadersjumånader. All tid i världen på mig alltså. Ingen ångest.

Trodde aldrig att min högsta önskan skulle vara en ny toalettdörr, men nu är den dagen tydligen här. Min andra högsta önskan är värmeljus. Har en snittåtgång på 15 ljus per kväll under vinterhalvåret. Man kan ju tycka att det vore enklare att bara höja värmen ett snäpp, men det tycker tydligen inte värmegubbarna. Hur som helst, imorgon ska det göras någon slags besiktning i längan och jag hoppas av hela mitt hjärta att de inser att jag behöver en ny dörr. Jaaa ny dörr vill jag ha om jag ska bo kvar här!!

Lite choklad hade nog underlättat den här danska juridik-föreläsningen alltså..